torsdag 27 augusti 2009

Vem är kristen?

De flesta människor har en bild av vad det innebär att vara kristen. För de flesta inrymmer den bilden en massa föreställningar om vad och hur man ska tro. En del har tydliga ståndpunkter kring hur man ska vara och vad man får och inte får göra som kristen. Några har vanföreställningar om hur man som kristen är som människa.

Ibland när jag träffar människor, som inte går i kyrkan, blir de överraskade när jag talar om att jag är kristen. De blir ännu mer förvånade när de förstår att jag är präst och kyrkoherde. Ibland blir jag glad att jag inte motsvarar deras bild av en kristen och av en präst, men lika ofta blir jag ledsen över att de har så skeva bilder av vad det innebär att vara kristen och präst.

Jag undrar var de har fått bilderna från? Vad är det som gör att människor tror att kristna är tråkiga, världsfrånvända, naiva, knäppa, konstiga och att vi inte skulle vara som folk är mest? Vad är det som gör att de tror att alla vi som kallar oss kristna skulle vara exakt likadana?

Det som gör mig mest ledsen är att människor på något sätt lärt sig att förklara varför de inte är troende och varför de inte kallar sig kristna. De har fått för sig att man måste tro på ett särskilt sätt, ha särskilda åsikter och ståndpunkter och att man som kristen inte får göra något roligt.

"Jag tror inte...", är en vanlig inledning på samtalet. De räknar upp allt det de inte tror på och som de har fått för sig att man måste tro för att vara kristen. Som om man kan mäta tro!!!

När jag frågar vad de tror på så visar det sig att vi tror ganska lika, även om vi uttrycker det på olika sätt och med olika ord.

Jag önskar att fler människor fick lära sig att beskriva vad de tror på. Jag önskar att fler människor fick en "sannare" bild av vad det innebär att vara kristen och att de fick lära sig att man faktiskt kan vara kristen på olika sätt. Jag önskar att fler människor fick insikt om att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en mänsklig gemenskap där vi kan träffas trots våra olikheter.

Jag önskar att alla förstod att vi är en "bekännelsekyrka" och inte en "bekännarkyrka". Vi får tillhöra Svenska kyrkan oavsett om vi kan tro på trosbekännelsen eller inte. Trosbekännelsen är kyrkans och inte varje enskild kristens. I körrummet i Maria kyrka är trosbekännelsen målad i tecken och symboler på väggarna. Jag brukar ta in konfirmanderna i körrummet och låta dem se trosbekännelsen. För mig är det trosbekännelsens djupaste syfte; att omsluta alla människor. Trosbekännelsen är något jag får vila i och omfamnas av, oavsett om jag tror ordagrant på den eller inte.

Jag önskar att fler människor förstod att det finaste man kan bli i vår kyrka är att vara döpt. Och att alla döpta är kristna.

8 kommentarer:

  1. Det finns väl en skev bild av kristna. Lite småtöntiga hallelujasjungande snälla mjukisar.
    (Förlåt mig nu om någon känner sig träffad..)
    Men en del drar ju även muslimerna över en kam.
    Jag tror att det beror på vilken gudsbild man har. Det är inte många som tror på barndomens skäggiga farbror som sitter på ett moln.
    Många säger att de tror på 'en god skapare' eller en 'kraft större än vår egen' osv.
    Många är säkert kristna utan att de vet om det.
    Vissa dagar har jag svårt att tro på Gud men då vet jag att han i alla fall tror på mig..
    Wi

    SvaraRadera
  2. Hej Wi.

    Det är så sant som det är skrivet.

    Man kan vara kristen på många olika sätt. Det viktigaste är att man inte säger en sak och gör en annan och att man har respekt för andras sätt att tro och andras sätt att gestalta sin kristna identitet. Det finns inte första och andra klassens kristna.

    Gud tror på oss alla oavsett om vi klarar av att tro på honom eller henne. Vilja att tro är viktigare än förmågan att tro.

    Krister

    SvaraRadera
  3. F. Krister, ord som träffar mig rakt i hjärtat! Det som du beskriver har jag många gånger upplevt och funderat över... jag ser det som min personliga mission att vara en kristen och präst i mötet med "vanliga" människor och deras verklighet. Då jag själv, liksom du, gått från en annan bransch till denna kyrkliga värld har jag mött många människor i och genom mitt tidigare yrke som verkligen skulle må bra av ett ordentligt möte med Kristus, de vet bara inte om det - och söker istället sin "frälsning" på annat håll; i spriten eller New age-flumm (om ni ursäktar uttrycket) eller tillfälliga sexuella förbindelser eller något annat som jag upplever som själsligt skadligt eller åtminstone meningslöst. De har heller ingen naturlig beröringspunkt med tron eller kyrkan - vilket gör att dessa vanföreställningar (som kanske kommer från Hollywood eller vad vet jag) får fortsätta att florera till skam för hela kristenheten.

    Fader, fortsätt vara en martyrion [vittne på grekiska] för oss vanliga människor - så som du gör det så väl, och räds inte alla vanföreställningar om kristna och Kyrkan.
    Fortsätt att "kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen." så som aposteln skriver till oss alla i uppmuntran (1Tim 6:12)
    Pax et bonum / Pa Godée

    SvaraRadera
  4. Hej Måns och tack för din kommentar. Vi har en gemensam mission att göra "trösklarna låga, dörrarna öppna och taken höga".

    Krister

    SvaraRadera
  5. Amen! Jag delar för övrigt din åsikt, i grunden, att alla döpta är kristna. Annars skulle dopet vara verkningslöst, upplever jag det.
    Pax

    SvaraRadera
  6. vem är det som är kristen ?

    SvaraRadera
  7. Att definiera Gud är svårt, han är inte mätbar i vikt och utseende. Jag förstår att kyrkan genom tiden försökt definiera Gud genom en trosbekännelse mm, men definitionerna är tidsbunda, språkbundna, till det vi just då förstår.
    Trosbekännelsen säger tex att sonen sitte på Guds högra sida... är inte Gud överallt? Då kan man väl inte vara på hans högra sida. Bilden av Gud här var mer som "den gamla skäggiga gubben" på vars sidan man kan sitta.

    Jag är kristen, enligt mig själv, någon annan kunde definiera mig som ateist, jag vet inte vem Gud är och hur "han" ser ut, men jag tror på "hans" existens, som kärlekens Gud.

    SvaraRadera
  8. Hej Anonym och tack för din kommentar.

    Jag brukar säga att vi bara kan beskriva Gud i bilder. Däremot upplever vi Gud i handlingar och känslor.

    KG Hammar skrev att Gud alltid är större och mer än vad vi kan beskriva med vårt begränsade språk och bara utifrån våra egna erfarenheter.

    Gud är bara det vi beskriver i den sekund som vi beskriver honom/henne. Sekunden innan och sekunden efter så är Gud något annat.

    Spännande att läsa dina tankar.

    Desto mer jag läser och lär mig, desto svårare har jag att beskriva Gud. Däremot blir jag mer och mer övertygad om Guds existens och karaktär, som är Kärleken.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera